Sitter och mummar på lite melon och tittar runt på internet.
Tänk om man hade haft hur mycket pengar som helst, då hade pruppen haft fullt med grejor vid de här laget hehe och vi hade varit tvungen att flytta till en herrgård.
Men nu har jag och Mille pratat om att vi inte vill "skämma" bort vårat barn så fruktansvärt och vi vill att han/hon ska få växa upp med att uppskatta även det lilla.
Och Mille som även kommer från Filippinerna vet hur de är att inte ha något alls.
Jag satt och tittade på en dokumentär förut, BABIES, där följde dom bebisar från födsel till 1 års ålder och där var de barn från olika världsdelar. En från USA, en annan från Afrika, Kina mm.
Och man såg hur "bra" de lilla barnet från USA hade med alla diverse grejor och bebis-yoga. Medans den lilla barnet i Afrika satt och lekte med en sten och var alldeles nöjd med de.
Jag är verkligen glad att vi bor i Sverige och med alla möjligheter för oss och pruppen. Att kunna åka på baby-sim ser jag framemot, att kunna ge mitt barn rena, fina kläder och allt som hör till. Men de handlar mer om kärlek än de materiela och de vill jag att vårat barn ska lära sig.
Men sen får man se hur vi lyckas med de, för frestelser finns överallt;)
Men jag hoppas att om 15 år så har vi uppfostrat en liten människa som är kärleksfull, tacksam och som uppskattar och respekterar sin omgivning..tror nog vi får säga om 20 år för om 15 så är nog vårat älskade barn ganska trotsig!:P